Dmitrij Gluchovskij - Metro 2033

 År 2033. Världen ligger i ruiner efter ett ödeläggande kärnvapenkrig och Moskva har förvandlats till en spökstad, kontaminerad av strålning och befolkad av mutanter och monster. De få människor som överlevt har tagit sin tillflykt till stadens gigantiska tunnelbanesystem, där de underjordiska stationerna har omvandlats till små stadsstater med egna ideologier och styrelseskick. En ständig kamp om livsutrymme pågår, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna.

Den unge Artiom ger sig ut på en äventyrlig resa genom metron, på jakt efter ett hemlighetsfullt föremål som ska rädda den mänskliga arten från slutgiltig undergång.
Källa: sfbok

Jag är svag för genren post-apokalyptika överlag och Metro 2033 jobbar väldigt bra med genrens konventioner; världen är ett radioaktivt ödeland, den mänskliga civilisationen ligger i ruiner, varje dag är en kamp, muterade otäckingar, en hel del mystik, och tro och vidskepelse som baserar sig på ”berättelser från förr”, olika trosuppfattningar och olika politiska ideologier. I den här soppan får vi följa den unge mannen Artioms kamp för att rädda sin hemstation. Under resans gång kommer han i kontakt med flera intressanta karaktärer som utmanar både honom och hans livsuppfattning.

Jag tycker att Metro 2033 är väldigt bra. Det färggranna persongalleriet flörtar friskt med epoker från Europas historia och det är något jag uppskattar. Dmitry Glukhovsky hänvisar även till en mängd ryska begrepp, platser och personer vilka förklaras i ett appendix längst bak i boken. Detta gör att boken känns mer verklighetsförankrad och därmed mer äkta vilket är ett stort plus när det gäller denna genre. Handlingen i sig är inget revolutionerande men den är alltid intressant och spännande och man har lätt att sympatisera för huvudkaraktären Artiom. Glukhovsky utmanar också läsaren i sitt författande. Han presenterar väldiga mängder med små iakttagelser och sidohistorier och lämnar det upp till läsaren att själv pussla ihop bitarna. Detta är något jag gillar då jag tycker att det är oändligt mycket roligare att få fantisera ihop något själv än att få det skrivet på näsan. Dessutom stärks Glukhovskys vision om den mystiska metron när man själv får fylla i de rader han lämnat tomma.

Metro 2033 rekommenderar jag varmt till alla som gillar genren på grund av att den jobbar så bra med dess föreställningar. Till alla som inte riktigt är säkra på om de är intresserade av genren rekommenderar jag den för berättelsen om människans livsöde och den mer överhängande filosofiska diskussion som ligger över den huvudsakliga berättelsen som rör människans existens, verkligheten och sökandet efter en högre mening.

Betyg: 9

/Joakim

Genom sin resa i metron passerar Artiom genom 1900-talets världshistoria med nazister, fascism, Castro, Trotski. Det är skrämmande och fascinerande att ledare som Stalin, Che Guevara, Hitler och Trotski så starkt skapar legender och myter som folk tror på oavsett deras handlingar mot mänskligheten. Genom Metro 2033 påpekar Gluchoviskij att mänskligheten är dömda att upprepa sin historia. På en av Metrons stationer försöker en biblisk sekt upplysa Artiom om Gud och skapelsen, men Artiom köper inte berättelsen om Guds barmhärtighet, godhet och att han är förlåtande. Artiom påpekar att Gud offrar sin egen son och till på köpet förråder honom. Det är inte kärlek eller förlåtande.

Under Artioms resa dyker finns små smulor kring den stora katastrofen och ytans utseende. Jag blir lätt frustrerad då jag vill upp till ytan och se vad som finns kvar och framförallt ta reda på om något exemplar av Harry Potter har överlevt. Böcker är för övrigt en populär handelsvara och det är skrämmande att en ”bibliotekarie” är något av det mest hemska som existerar bland lärt folk i metron. En mystisk svart bok försedd med förgyllda bokstäver är en av de mest bevarade hemligheten och jakten på den ett skrämmande äventyr.

Metro är en fenomenal bok och den kommer hamna på topp tio 2011. Metro 2034 har premiär i slutet av juni och mina förväntningar är skyhöga.

Betyg: 9

/Flygaren

Förlag: Ersatz
Sidor: 464
Författarland: Ryssland
Utgiven: 2009 (2005)
Översättare: Ola Wallin
Genre: sfi

Gästbloggaren Joakim

Hej


Jag heter Joakim och är trettio år gammal. Jag har läst hela mitt liv, ibland mer, ibland mindre. Favoritböckerna handlar om övernaturligheter; oavsett om det är i form av fantasy, science-fiction eller skräck. Helst läser jag böcker på engelska för att jag föredrar engelskans variation framför svenskans. Den senaste boken som fängslade mig rent språkligt var Necronomicon, en samling berättelser från författaren H.P Lovecraft; härligt gammaldags språk som krävde att man hade en ordbok bredvid sig. Tur att man har en smartphone!

Ian Sansom - Fallet med de försvunna böckerna

Israel Armstrong kan inte riktigt förstå vilken tröttsam situation han befinner sig i. På samma dag som han ska tillträda som kommunens bibliotekarie stängs biblioteket ner på grund av besparingsskäl. Israel blir då pålurad att köra och driva traktens bokbuss. Bokbussen är dock enbart ett rostigt skal av sin fornstora prakt och någon verkar dessutom ha stulit bibliotekets 15 000 böcker. Israel måste nu försöka finna böckerna i bästa Poirot-anda vilket inte går särskilt lätt i en enorm kulturkrock.

Jag har svårt att kvalificera boken genre. Boken teatriska trailer (baksidan text) och framsidans illustration påminner om en barnbok. Innehållet är lättläst men är mer kopplat till vuxen skönlitteratur.

Israel är en kombination av Mr Bean och karaktären Phil i The Simpsons. Kulturkrockarna som uppstår då Israel flyttar in i det lilla samhället är enorma och svårlösliga. Israels misslyckanden och tafatthet gör mig stundom irriterad istället för road. Stunderna då jag roas till ett leende är sällsynta och jag önskar mest att Patrick Jane från The Mentalist kan hoppa in och lösa mysteriet på en handvändning. Boken levde inte upp till mina förväntningar, men kanske kommer del 2 i trilogin att göra det.

Betyg: 4

Förlag: Massloit
Sidor: 327
Utgiven: 2011 (2006)
Författarland: England
Översättare: Öyvind Vågen
Genre: ?

John Marsden - När natten är som mörkast

Ellie och hennes vänner fortsätter att ta gömma sig i Helvetet medan deras hemland alltmer tas över av den främmande invasionsstyrkan. De är bedrövade över att ha förlorat Corrie och Kevin och de fylls av ilska över att koloniseringen av deras hemby Wirrawee har börjat. Ellie och de andra ser främmande människor flytta in i deras familjehem och de beslutar sig för att än en gång försöka sabotera för invasionsstyrkan.

På deras väg stöter de ihop med andra människor som lyckats undkomma invasionen. Ungdomarna känner sig lättnade att de nu kan lämna över ansvaret till de vuxna och deras ledare Major Harvey. Ellie börjar dock fatta misstankar mot generalen och den konstiga hierarkin som råder i gruppen. En planerad aktion visar vara ett uppenbart bakhåll och ungdomarna tvingas återigen fly för sina liv.

Jag börjar alltmer gilla Marsdens skapelser och ett beroende har växt fram. Vid skrivandets stund har jag precis läst klart den tredje boken och snart bär det iväg till biblioteket för att hämta resten. Handlingen i den andra boken blir alltmer mörkare då ungdomarna tvingas välja att dö eller att döda. Jag gillar debatten som Ellie har kring vad som är mod och när man känner rädsla.

John Marsden gör ett bra jobb med miljöbeskrivningen och det är alltid Ellie som står för berättandet. Boken är lättläst och det är svårt att lägga den ifrån sig. Jag rekommenderar serien till både ungdomar och vuxna.

Betyg: 6

Förlag: Bonnier Carlsen AB
Utgiven: 2000
Översättare: Elsa Svenson
Författarland: Australien
Genre: ungdom

Katarina Wennstam - Dödergök

Maria Allende har äntligen hittat drömhuset för sin familj. Huset är till ett ovanligt lågt pris och det passar perfekt för Maria, hennes make Tobias och deras tvååriga Alma. Maria jobbade tidigare som journalist men blev uthängt under en praktiktjänst och förlorade därmed självförtroende och jobberbjudanden. Vardagen i det nya huset ställs plötsligt upp och ner när Maria upptäcker att huset de köpt döljer en fruktansvärd historia. Maria börjar gräva och blir alltmer besatt av historien och dess lösning.

Åklagare Madeleine Edwards står dagligen inför nya utmaningar. Hon kämpar med att vara på topp i sitt arbete och att vara en godtagbar mor till tonårsdottern Alexandra. Balansgången går inte bra då Alexandra revolterar mot moderns frånvaro och ringa intresse. Det blir inte bättre när Edwards tar sig an ett märkligt dödsfall som har kopplingar till hedersmord.

Wennstam började med spänningsromanen Alfahannen där hon beskriver kvinnors utsatthet i en mörk värld. Dödergök är hennes nästa bok och vissa av karaktärerna från Alfahannen återkommer. Du hittar min recension av Smuts och den tredje boken Alfahannen i författarregistret.

Dödergök är en kriminalroman som tar upp samhällsdebatten kring mäns våld mot kvinnor. Den väcker tankar då det är en lagman, en polis som brutalt utsätter sin fru för upprepad misshandel. Hur ska man kunna lita på rättsystemet om en hustrumisshandlare går fri utifrån kåranda och mörkning? Debatten kring hedersmord verkar ligga i dvala i den svenska pressen. Mycket skrev kring Fatima men de senaste åren har det varit tyst. Wennstam försöker blåsa liv i ett ämne som verkar ha glömts bort i det svenska folkhemmet.

Boken är okej, men det är inte Wennstams bästa. Jag blir engagerad i berättelserna och missar inte en stavelse men fallet kring hedersmordet känns svagt, fördomsfull och inte så noga efterforskad. Jag vill ändå avsluta med och rekommendera alla att läsa eller lyssna på Dödergök och Wennstams övriga verk då de väcker debatt kring fördomar och missförhållanden i samhället.

Betyg: 7

Förlag: Bonnier Audio
Speltid: 15 h 30 min
Uppläsare: Angela Kovács
Författarland: Sverige
Utgiven: 2008
Genre: kriminalroman

Ett grönt paket

Ett grönt paket ankom i min brevlåda för några veckor sedan. Då hade jag fullt upp med rättning och uppsats, men nu är betygen satta och dygnet har flera minuter som kan läggas på att uppdatera sin blogg. Jag vill tacka TidningsIda för det jättefina paketet. Godiset kom väl till pass under rättningen. Nu ser jag fram emot lediga dagar där jag kan läsa böckerna du skickade med. Tack än en gång.

Paketet från mig gick iväg till ejmis blogg. Hon verkar tycka om det utifrån de kommentarer jag fått.

Karin Wahlberg - Sigrids hemlighet

Sigrid är dotter till Milka och lever i Sigtuna på 1000-talet. Hon lever i ett bra liv tills den dag hon blir våldtagen i skogen av en man som bär en mystisk tatuering på handen. Sigrid återhämtar sig från övergreppet och lyckas hålla händelsen hemlig för sin familj. När fadern plötsligt dör vänds familjens idyll upp och ner. Faderns sista handling i livet var att gifta bort Sigrid med den ålderstigne Stenkil Stenson. Hennes uppgift är att producera en arvinge så Stenkils två tidigare hustrur misslyckats. Sigrid börjar snart ana varför. Hon upptäcker att orsaken ligger delvis hos Stenkil men framförallt hos Stenkils syster som gör att för att mentalt förstöra Sigrids liv.

Sigrids hemlighet är del 2 i trilogin Släkten som författats av tre personer. Den första delen, Blandat blod är skriven av Katarina Mazetti och min recension kan du läsa här. Hela serien är ett projekt från Historisk media i samarbete med Dick Harrisson.

Historien kring Sigrid är intressant och författarens skildrar miljön och språket på ett verklighetstroget sätt. Berättelsen har sin lilla gång och även om det i början är svårt med tidshoppen i berättelsen så behövs ingen hjärnkirurgi för att ta sig igenom historien. Jag skulle önska att författaren haft längre kapitel och lite mer detaljrikedom i sin berättelse. Att läsa ur ett historiskt perspektiv är spännande och jag vill ta till mig och analysera så många detaljer som möjligt.

Karaktären Sigrid gör mig ofta irriterad då hon inte skrider till handling utan lever sig igenom sitt miserabla liv. Hon väntar i flera år innan hon driver fram en förändring. Slutet kommer så plötsligt att jag nästan missade det. Jag sätter nu mina förhoppningar till den sista delen i släktet, Tempel branden, som är skriven av Catharina Ingelman-Sunberg.

Betyg: 4

Förlag: Earbooks
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Speltid: 13 h 12 min
Utgiven: 2009
Genre: historisk roman

Lee Child - Det ögat inte ser

Jack Reacher har erfarenhet av att upptäcka en självmordsbombare. Genom år av träning och med en väl etablerad strategilista anar han att den mystiska kvinnan framför honom är en självmordsbombare. När hon plötsligt tar sitt eget liv mitt framför Reacher blir han indragen i en maktkamp om hemligheter. Hans uppdrag blir att hitta utrota komplimenterande material där en stigande guvernörkandidat poserar på ett foto tillsammans med Usama bin Landin.

Med Reacher blir det aldrig tråkigt och det gäller att ha huvudet på skaft och inte låta mig duperas i olika åsikter och förklaringar. När jag väl tro mig veta orsaken till en handling vänder Reacher upp och ner på tankarna i kommande kapitel. Det kan dock bli lite för mycket Jack Reacher. Mannen som är ofelbar och som löser allas problem mer eller mindre lagligt. En bok av Lee Child ska avnjutas med några månaders mellanrum, men gillar du en actionfylld thriller á la america så är författaren guld värd.

Jag anser att den enorma hemligheten, som halva boken laddar inför, är lite patetisk. Att en guvernörkandidat svettar sig blodig på grund av ett foto där han poserar med bin Ladin skulle förutsäga hans fall känns lite svagt. Det har gått 10 år sedan 9/11 och det känns som amerikanarnas hämndbegär har svalnat. Det känns en aning ironiskt att när boken närmar sig sitt slut dödas den verkliga bin Ladin av amerikanska styrkor i Pakistan.

Betyg: 5

Förlag: Damm förlag
Speltid: 16 h 11 min
Uppläsare: Magnus Roosmann
Utgiven: 2010
Genre: thriller

Hej! Jag heter Anton

Hej, jag heter Anton Wallbom och är 13 år gammal. Jag bor med min mamma, hennes sambo och min lillebror Albin i Kumla. På fritiden brukar jag ofta spela dator eller vara med kompisar. Jag läser också en hel del böcker och några av dem har jag fått låna av mammas kollega Anna som äger den här bloggen.

Min svensklärare tyckte att jag skulle skriva fler recensioner i skolan. Då kom Anna på att jag kunde skriva mina recensioner här.

Vill du läsa Antons recensioner så finns de under hans namn i författarregistret.

Fredrik Lindblom - Röd skymning

Bokrecension
Röd skymning av Fredrik Lindblom (464 sidor)
Boken handlar om en flicka, Theresa, som när hennes familj dör blir omhändertagen av en general i armén. Flickan vill bli krigare precis som generalen så hon övar och blir skicklig med svärdet. När det blir krig följer hon med armén och jobbar sig uppåt. Sedan får hon svärdet som kallas ”Röd skymning” i sina händer och det ger ytterligare att kämpa för.

Boken är spännande, det händer saker hela tiden och alla är inte den person de säger att de är. Boken har bilder som jag tycker var bra då de hjälpte till att förklara hur det såg ut. Det finns också ett par kartor som visar hur landet ser ut och det gör att det blir lättare att förstå hur långa resor de gör och vilka de slåss mot.

Boken är ganska lätt att läsa, språket flyter på. Författaren beskriver bra och att en tjej har huvudrollen ger ett annat perspektiv än det jag är van vid. Ungefär från fjärde kapitlet var jag fast och enligt skalan på din sida ger jag den en 9 då jag ville läsa vidare hela tiden.
/Anton Wallbom

Röd skymning är författaren Fredrik Lindbloms debut och han marknadsförs som en svensk författare som skriver ungdomsböcker i en fantasymiljö. Illustrationen på boken omslag är makalöst vacker och trenden fortsätter inuti då Takkaya Leeladechakul har illustrerat fantastiska tolkningar av författarens berättelse. Boken pärm och kapitlens utformning påminner lite om den svenska versionen av Harry Potter. Tyvärr stannar mina positiva kommentarer kring boken här.

Jag har svårt att engagera mig i berättelsen om Therese liv och handlingar. Karaktärerna är svagt presenterade och många dödas av så fort att den inte går att bilda en individuell uppfattning. Jag inser att boken är riktad till ungdomar och att de kan få fram mer av berättelsen än vad jag kan prestera. Jag ber er därför att läsa Antons fantastiska recension en gång till.

Jag vill rikta ett tack till författaren som gav mig en signerad utgåva och sedan skickade ett mail till mig och Anton där han tackade för att vi recenserat boken på bloggen.
/Flygaren

Betyg: 5

Förlag: Ascentoria
Utgiven: 2010
Sidor: 464
Författarland: Sverige
Genre: ungdom, fantasy

En ny bekanskap på bloggen

Jag har fått en ny medrecensent på bloggen. Han heter Anton Wallbom och kommer då och då finnas med och recensera böcker som vi båda har läst. Jag läser mycket inom ungdomsgenren och det behövs någon som recenserar boken utifrån den målgrupp som den är riktad till. Anton kommer få sin egen etikett ute i författarlistan, där kan ni kan läsa hans recensioner. Anton ska ge adressen till den här bloggen till sin lärare så att hon kan gå in och läsa hans recensioner. En vidare presentation av Anton kommer snart samt vår första gemensamma recension.

Nytt från Massolit

Ett bokpaket i brevlådan är aldrig fel. Massolit förlag har skickat ut Fallet med de förvunna böckerna av Ian Sansom. Boken är den första i en triologi om den ofrivilliga detektiven Israel Armstrong.

Israel Armstrong är en bokälskade vegetarian i manchesterkostym. Han har just blivit av med sitt jobb som bibliotekarie och måste nu sätta sig bakom ratten på en bokbuss som sett bättre dagar. Problemet är att bibliotekets samling på femtontusen böcker har försvunnit och det är upp till Armstrong att lösa mysteriet.

Det ska bli intressant att sätta sig in i den här boken. Jag älskar omslaget.

Till min bokbytare

En kort presentation i syfte att ge min bokbytarvän tips och idéer.
Jag läser alla typer av genre, men hjärtat klampar framförallt för fantasy och ungdomsböcker. På min bokblogg finns en lista på böcker jag vill äga och läsa.

I nuläget sitter jag och rättar nationella prov och försöker skriva på min C-uppsats i historia. Allt som på något sätt kan verka som uppmuntrande på mig vore en underbar gåva oavsett om det är prylar, snacks eller dylikt.

Jean M Auel - De målade grottornas land

Detaljrikedomen i berättelserna är makalösa. Jag försöker programmera hjärnan att registrera all nyttig fakta för framtida ändamål (scenario: om en katastrof skulle inträffa och jag skulle behöva leva av vad naturen ger). Jag känner dock att lärargenen i mitt inre slår ifrån och jag börjar fundera på hur Auel har tagit fram sin enorma databank kring växt och djurlivet. Kan man lite på att en växt verkligen har de egenskaper hon beskriver?

Jag skulle önska att språket i serien var mer utvecklat. Visserligen går det inte att återskapa ett förhistoriskt språk men det går att göra ett försök att rikta den mot en historisk tid. Goda exempel på detta är Chatrina Ingelman-Sunberg.

De målade grottornas land är en av de största tegelstenar jag gett mig in på. Jag skumläste de första 500 sidorna eftersom de var så enormt dåliga. Handlingen är inte intressant och inget lockade mig att läsa mer ingående. De första 500 sidorna går i en cykel: resa, sommarmöte, hälsa på folk, utforska grottor, prata om Aylas bedrifter och sedan börja om med allt i en enda evig cirkel. Efter sidan 500 börjar berättelsen äntligen bli intressant och de kommande 150 sidorna läses ingående. Dock har Auel mest riktat de sista kapitlen till att upprepa händelser i de tidigare böckerna och eftersom jag inte läst dem på länge så blir handlingen intressant. När jag läste böckerna på högstadiet var jag djupt fascinerade av miljön och rodnade djupt åt de intima scenerna. Antagligen har jag blivit tråkigt vuxen, för nu blir jag mest uttråkad och bläddrar till och med förbi sexet. Jag är också less på Aylas bedrifter och fantastiska förmåga att bara göra gott. Samtidigt har hon en så dålig självbild att hon inte ens vill titta på sin egen spegelbild. Har man umgåtts tillräckligt länge med människor som höjer upp ens förmåga, självförtroende och utseende så borde lite självkänsla växa fram.

Slutet är abrupt och många lösa trådar förblir stora frågetecken. Jag skulle gärna ha sett att Auel knöt ihop säcken mer.

Jag vill avslutningsvis ändå säga att Auel har gjort en enorm bedrift i serien om Aylas liv. Hon lyfter fram en fornhistoria inte många har återgett. Hon anpassar berättelsen till de korrekta geografiska områdena och väver in religion och samhällsliv i nya intressanta tolkningar.  Hon har gjort ett gediget forskningsarbete kring växters medicinska egenskaper, samt gett sin vinkel på människans upptäckt av livets skapelse.

Betyg: 4

Förlag: Bra böcker
Antal sidor: 668
Författarland: USA
Utgiven: 2011
Genre: roman

Mons Kallentoft - Midvinterblot

Det är den kallaste vintern i mannaminne och ute på den blåsiga, snötäckta Östgötaslätten hittas en man hängd i ett ensamt träd. Hans frusna kropp är illa tilltyglad. Hela tillvägagångssättet påminner om ett gammalt asablot. Men rör det sig verkligen om ett människooffer? Och varför har någon gett sig på Bollbengan, mannen som hänger i trädet och som alltid varit utstött av resten av samhället?

Malin Fors ger sig ut på jakt efter mördaren. En jakt som tar henne djupt in i människans kyliga mörker. Hon följs åt av Bollbengans ande som svävar under de kalla stjärnorna och manar på Malin att ta reda på hans historia.

Kallentoft är en författare som stigit i popularitet de senaste åren. Hans deckare med årstidstema har lästs av alla svenska deckarfantaster. Nu har turen kommit till mig och jag är inte direkt imponerad av hans debut Midvinterblot. Det finns ingen annorlunda vinkel, ingen ny nisch utan den påminner mig om Anna Jansson debut, Stum sitter guden eller en ny bok av Camilla Läckberg (Läckberg slår Kallentoft).

I början av ljudboken är det svårt att hänga med i hoppen mellan karaktärerna. Jag kan inte bedöma om det beror på att uppläsaren kan förbättra sig eller om det är lika komplicerat om man läser boken.

Boken blir då och då intressant, men aldrig en pageturner. Författaren låter den mördades ande finnas med som en röd tråd genom boken, men anden är tråkig och tillför inget som lyfter boken. Jag kommer läsa nästa del i serien och se om Kallentoft ska få en ny chans.


Betyg: 5


Förlag: Storyside
Uppläsare: Torsten Wahlund
Speltid: 13 h
Författarland: Sverige
Genre: deckare