Den unge Artiom ger sig ut på en äventyrlig resa genom metron, på jakt efter ett hemlighetsfullt föremål som ska rädda den mänskliga arten från slutgiltig undergång.
Källa: sfbok
Jag är svag för genren post-apokalyptika överlag och Metro 2033 jobbar väldigt bra med genrens konventioner; världen är ett radioaktivt ödeland, den mänskliga civilisationen ligger i ruiner, varje dag är en kamp, muterade otäckingar, en hel del mystik, och tro och vidskepelse som baserar sig på ”berättelser från förr”, olika trosuppfattningar och olika politiska ideologier. I den här soppan får vi följa den unge mannen Artioms kamp för att rädda sin hemstation. Under resans gång kommer han i kontakt med flera intressanta karaktärer som utmanar både honom och hans livsuppfattning.
Jag tycker att Metro 2033 är väldigt bra. Det färggranna persongalleriet flörtar friskt med epoker från Europas historia och det är något jag uppskattar. Dmitry Glukhovsky hänvisar även till en mängd ryska begrepp, platser och personer vilka förklaras i ett appendix längst bak i boken. Detta gör att boken känns mer verklighetsförankrad och därmed mer äkta vilket är ett stort plus när det gäller denna genre. Handlingen i sig är inget revolutionerande men den är alltid intressant och spännande och man har lätt att sympatisera för huvudkaraktären Artiom. Glukhovsky utmanar också läsaren i sitt författande. Han presenterar väldiga mängder med små iakttagelser och sidohistorier och lämnar det upp till läsaren att själv pussla ihop bitarna. Detta är något jag gillar då jag tycker att det är oändligt mycket roligare att få fantisera ihop något själv än att få det skrivet på näsan. Dessutom stärks Glukhovskys vision om den mystiska metron när man själv får fylla i de rader han lämnat tomma.
Metro 2033 rekommenderar jag varmt till alla som gillar genren på grund av att den jobbar så bra med dess föreställningar. Till alla som inte riktigt är säkra på om de är intresserade av genren rekommenderar jag den för berättelsen om människans livsöde och den mer överhängande filosofiska diskussion som ligger över den huvudsakliga berättelsen som rör människans existens, verkligheten och sökandet efter en högre mening.
Betyg: 9
/Joakim
Genom sin resa i metron passerar Artiom genom 1900-talets världshistoria med nazister, fascism, Castro, Trotski. Det är skrämmande och fascinerande att ledare som Stalin, Che Guevara, Hitler och Trotski så starkt skapar legender och myter som folk tror på oavsett deras handlingar mot mänskligheten. Genom Metro 2033 påpekar Gluchoviskij att mänskligheten är dömda att upprepa sin historia. På en av Metrons stationer försöker en biblisk sekt upplysa Artiom om Gud och skapelsen, men Artiom köper inte berättelsen om Guds barmhärtighet, godhet och att han är förlåtande. Artiom påpekar att Gud offrar sin egen son och till på köpet förråder honom. Det är inte kärlek eller förlåtande.
Under Artioms resa dyker finns små smulor kring den stora katastrofen och ytans utseende. Jag blir lätt frustrerad då jag vill upp till ytan och se vad som finns kvar och framförallt ta reda på om något exemplar av Harry Potter har överlevt. Böcker är för övrigt en populär handelsvara och det är skrämmande att en ”bibliotekarie” är något av det mest hemska som existerar bland lärt folk i metron. En mystisk svart bok försedd med förgyllda bokstäver är en av de mest bevarade hemligheten och jakten på den ett skrämmande äventyr.
Metro är en fenomenal bok och den kommer hamna på topp tio 2011. Metro 2034 har premiär i slutet av juni och mina förväntningar är skyhöga.
Betyg: 9
/Flygaren
Förlag: Ersatz
Sidor: 464
Författarland: Ryssland
Utgiven: 2009 (2005)
Översättare: Ola Wallin
Genre: sfi
