söndag 26 juni 2011

Johannes Källström - Offerrit

Offerrit är Örebroförfattaren Johannes Källströms andra bok. Hans debut Mörkersikt är enligt mig lysande och du kan läsa min recension under författarregistret.

I ett litet brukssamhälle börjar de styrande i kommunen alltmer gå på sina knän då ortens stora industri läggs ner. Kommunalrådet Svea Rudolfsson börjar inse att hennes samhälle snart kommer avfolkas om inget sker. Hon får kontakt med den välbärgade, designern Oscar Vigelius som erbjuder sig att gå in med pengar för ortens överlevnad. Det enda han kräver i gengäld är att alla i samhället välkomnar honom hem. Svea tycker anspråket är lite bisarrt men är nöjd med att få in pengar. Personer som är involverade kring projektet med Vigelius börjar plötsligt försvinna spårlöst och kvar finns endast tända ljus och bibelcitat. Vem är egentligen Vigelius?

I mörkersikt valde författaren att dela upp boken i olika short storys. Offerrit är dess motsats och består av en berättelse. Källström har en förmåga att lyfta fram skräckberättelser i det svenska folkhemmet. Han bok startar som en klassisk deckare och som vävs samman med allt mer skrämmande händelser. Tyvärr blir handlingen för lång och tråkig vilket framförallt beror på att den mest liknar en grå deckare. Jag är ute efter en hårresande berättelse som gör att jag inte vill släcka ljuset vid kvällstid, vilket jag fick i Mörkersikt. Persongalleriet är tråkigt och jag lockas inte att hänga med i handlingen utan skum läser för att se om slutet kan leverera en poäng som höjer mitt betyg.

Betyg: 5

Förlag: Massolit
Författarland: Sverige
Uppläsare: Anders Ekborg
Utgiven: 2010
Speltid: 13 h
Genre: thriller

lördag 25 juni 2011

Patrick Ness - Tystnaden i bruset

Tystnaden i bruset är del 1 i Kaostrilogin av Patrick Ness. Todd är den yngsta pojken i en stad som består av enbart män. Kvinnorna har utrotats i kriget mot Utangerna. Alla män är telepatiska vilket medför att de kan höra varandras tankar…hela tiden. Det går inte att stänga av bruset utan det är en del av vardagen även om många inte klarar av förmågan så bra. Todd kan också höra djurs tankar vilket inte är så upplyftande utifrån deras intelligensnivå. En krokodil säger enbart ”mat, mat” och Todds hund är mest intresserad av att berätta om bajs och ekorrar. En dag händer något makalöst då Todd upptäcker en ”lucka” i bruset. Luckan eller området är alldeles tyst och det existerar inte något brus. Tystnaden visar sig vara en annorlunda varelse - en flicka. Todd förstår inte varför hon fortfarande är i livet och varför stadens invånare nu börjar jaga honom och flickan. Under flykten får Todd lära sig sanningen om den Nya världen som han växt upp i.

Jag gillar när en bok biter tag direkt i läsaren från första sidan. Jag har fått upp ögonen alltmer för postapokalyptiska böcker. Patrick Ness har lyckats väva in nya element i genren på ett mycket naturligt sätt vilket gör att berättelsen blir spännande och jag som läsare försöker ständigt komma på teorier och lösningar till hemligheterna i den Nya världen. Tidigare inträffade händelser får sin förklaring ju mer historien kring Todd framskrider.

Berättelsens slut är abrupt och lockelsen att läsa nästa del torde vara stor. Dock har jag skapat teorin att en bok blir bättre om du väntar att läsa uppföljaren. Jag har tidigare läst nästa del i en trilogi eller en serie på en gång (om den utgivits). Tyvärr kan detta leda till att jag tröttnar litegrann och snabbläser för att nå slutet på berättelsen. Löningen på detta är att vänta några veckor och sedan njuta frukten av uppehållet.

Jag skulle gärna ha sett att Patrick Ness sparat några av ”hemligheterna” till resterande delar i trilogin, så att jag fått grubbla lite i uppehållet. Todds språk är fascinerande då han har en viss slang och brister till viss del i sitt ordförråd. Jag finner bara språket charmigt och det passar berättelsen.

Betyg: 8

Förlag: B Wahlströms
Författarland: USA
Utgiven: 2010 (The knife of never letting go, 2008)
Sidor: 420
Översättare: Ulf Gyllenhak
Genre: Ungdom, science-fiction


tisdag 14 juni 2011

Dmitrij Gluchovskij - Metro 2033

 År 2033. Världen ligger i ruiner efter ett ödeläggande kärnvapenkrig och Moskva har förvandlats till en spökstad, kontaminerad av strålning och befolkad av mutanter och monster. De få människor som överlevt har tagit sin tillflykt till stadens gigantiska tunnelbanesystem, där de underjordiska stationerna har omvandlats till små stadsstater med egna ideologier och styrelseskick. En ständig kamp om livsutrymme pågår, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna.

Den unge Artiom ger sig ut på en äventyrlig resa genom metron, på jakt efter ett hemlighetsfullt föremål som ska rädda den mänskliga arten från slutgiltig undergång.
Källa: sfbok

Jag är svag för genren post-apokalyptika överlag och Metro 2033 jobbar väldigt bra med genrens konventioner; världen är ett radioaktivt ödeland, den mänskliga civilisationen ligger i ruiner, varje dag är en kamp, muterade otäckingar, en hel del mystik, och tro och vidskepelse som baserar sig på ”berättelser från förr”, olika trosuppfattningar och olika politiska ideologier. I den här soppan får vi följa den unge mannen Artioms kamp för att rädda sin hemstation. Under resans gång kommer han i kontakt med flera intressanta karaktärer som utmanar både honom och hans livsuppfattning.

Jag tycker att Metro 2033 är väldigt bra. Det färggranna persongalleriet flörtar friskt med epoker från Europas historia och det är något jag uppskattar. Dmitry Glukhovsky hänvisar även till en mängd ryska begrepp, platser och personer vilka förklaras i ett appendix längst bak i boken. Detta gör att boken känns mer verklighetsförankrad och därmed mer äkta vilket är ett stort plus när det gäller denna genre. Handlingen i sig är inget revolutionerande men den är alltid intressant och spännande och man har lätt att sympatisera för huvudkaraktären Artiom. Glukhovsky utmanar också läsaren i sitt författande. Han presenterar väldiga mängder med små iakttagelser och sidohistorier och lämnar det upp till läsaren att själv pussla ihop bitarna. Detta är något jag gillar då jag tycker att det är oändligt mycket roligare att få fantisera ihop något själv än att få det skrivet på näsan. Dessutom stärks Glukhovskys vision om den mystiska metron när man själv får fylla i de rader han lämnat tomma.

Metro 2033 rekommenderar jag varmt till alla som gillar genren på grund av att den jobbar så bra med dess föreställningar. Till alla som inte riktigt är säkra på om de är intresserade av genren rekommenderar jag den för berättelsen om människans livsöde och den mer överhängande filosofiska diskussion som ligger över den huvudsakliga berättelsen som rör människans existens, verkligheten och sökandet efter en högre mening.

Betyg: 9

/Joakim

Genom sin resa i metron passerar Artiom genom 1900-talets världshistoria med nazister, fascism, Castro, Trotski. Det är skrämmande och fascinerande att ledare som Stalin, Che Guevara, Hitler och Trotski så starkt skapar legender och myter som folk tror på oavsett deras handlingar mot mänskligheten. Genom Metro 2033 påpekar Gluchoviskij att mänskligheten är dömda att upprepa sin historia. På en av Metrons stationer försöker en biblisk sekt upplysa Artiom om Gud och skapelsen, men Artiom köper inte berättelsen om Guds barmhärtighet, godhet och att han är förlåtande. Artiom påpekar att Gud offrar sin egen son och till på köpet förråder honom. Det är inte kärlek eller förlåtande.

Under Artioms resa dyker finns små smulor kring den stora katastrofen och ytans utseende. Jag blir lätt frustrerad då jag vill upp till ytan och se vad som finns kvar och framförallt ta reda på om något exemplar av Harry Potter har överlevt. Böcker är för övrigt en populär handelsvara och det är skrämmande att en ”bibliotekarie” är något av det mest hemska som existerar bland lärt folk i metron. En mystisk svart bok försedd med förgyllda bokstäver är en av de mest bevarade hemligheten och jakten på den ett skrämmande äventyr.

Metro är en fenomenal bok och den kommer hamna på topp tio 2011. Metro 2034 har premiär i slutet av juni och mina förväntningar är skyhöga.

Betyg: 9

/Flygaren

Förlag: Ersatz
Sidor: 464
Författarland: Ryssland
Utgiven: 2009 (2005)
Översättare: Ola Wallin
Genre: sfi


Gästbloggaren Joakim

Hej


Jag heter Joakim och är trettio år gammal. Jag har läst hela mitt liv, ibland mer, ibland mindre. Favoritböckerna handlar om övernaturligheter; oavsett om det är i form av fantasy, science-fiction eller skräck. Helst läser jag böcker på engelska för att jag föredrar engelskans variation framför svenskans. Den senaste boken som fängslade mig rent språkligt var Necronomicon, en samling berättelser från författaren H.P Lovecraft; härligt gammaldags språk som krävde att man hade en ordbok bredvid sig. Tur att man har en smartphone!

lördag 11 juni 2011

Ian Sansom - Fallet med de försvunna böckerna


Israel Armstrong kan inte riktigt förstå vilken tröttsam situation han befinner sig i. På samma dag som han ska tillträda som kommunens bibliotekarie stängs biblioteket ner på grund av besparingsskäl. Israel blir då pålurad att köra och driva traktens bokbuss. Bokbussen är dock enbart ett rostigt skal av sin fornstora prakt och någon verkar dessutom ha stulit bibliotekets 15 000 böcker. Israel måste nu försöka finna böckerna i bästa Poirot-anda vilket inte går särskilt lätt i en enorm kulturkrock.

Jag har svårt att kvalificera boken genre. Boken teatriska trailer (baksidan text) och framsidans illustration påminner om en barnbok. Innehållet är lättläst men är mer kopplat till vuxen skönlitteratur.

Israel är en kombination av Mr Bean och karaktären Phil i The Simpsons. Kulturkrockarna som uppstår då Israel flyttar in i det lilla samhället är enorma och svårlösliga. Israels misslyckanden och tafatthet gör mig stundom irriterad istället för road. Stunderna då jag roas till ett leende är sällsynta och jag önskar mest att Patrick Jane från The Mentalist kan hoppa in och lösa mysteriet på en handvändning. Boken levde inte upp till mina förväntningar, men kanske kommer del 2 i trilogin att göra det.

Betyg: 4

Förlag: Massloit
Sidor: 327
Utgiven: 2011 (2006)
Författarland: England
Översättare: Öyvind Vågen
Genre: ?

lördag 4 juni 2011

John Marsden - När natten är som mörkast


Ellie och hennes vänner fortsätter att ta gömma sig i Helvetet medan deras hemland alltmer tas över av den främmande invasionsstyrkan. De är bedrövade över att ha förlorat Corrie och Kevin och de fylls av ilska över att koloniseringen av deras hemby Wirrawee har börjat. Ellie och de andra ser främmande människor flytta in i deras familjehem och de beslutar sig för att än en gång försöka sabotera för invasionsstyrkan.

På deras väg stöter de ihop med andra människor som lyckats undkomma invasionen. Ungdomarna känner sig lättnade att de nu kan lämna över ansvaret till de vuxna och deras ledare Major Harvey. Ellie börjar dock fatta misstankar mot generalen och den konstiga hierarkin som råder i gruppen. En planerad aktion visar vara ett uppenbart bakhåll och ungdomarna tvingas återigen fly för sina liv.

Jag börjar alltmer gilla Marsdens skapelser och ett beroende har växt fram. Vid skrivandets stund har jag precis läst klart den tredje boken och snart bär det iväg till biblioteket för att hämta resten. Handlingen i den andra boken blir alltmer mörkare då ungdomarna tvingas välja att dö eller att döda. Jag gillar debatten som Ellie har kring vad som är mod och när man känner rädsla.

John Marsden gör ett bra jobb med miljöbeskrivningen och det är alltid Ellie som står för berättandet. Boken är lättläst och det är svårt att lägga den ifrån sig. Jag rekommenderar serien till både ungdomar och vuxna.

Betyg: 6

Förlag: Bonnier Carlsen AB
Utgiven: 2000
Översättare: Elsa Svenson
Författarland: Australien
Genre: ungdom

torsdag 2 juni 2011

Katarina Wennstam - Dödergök


Maria Allende har äntligen hittat drömhuset för sin familj. Huset är till ett ovanligt lågt pris och det passar perfekt för Maria, hennes make Tobias och deras tvååriga Alma. Maria jobbade tidigare som journalist men blev uthängt under en praktiktjänst och förlorade därmed självförtroende och jobberbjudanden. Vardagen i det nya huset ställs plötsligt upp och ner när Maria upptäcker att huset de köpt döljer en fruktansvärd historia. Maria börjar gräva och blir alltmer besatt av historien och dess lösning.

Åklagare Madeleine Edwards står dagligen inför nya utmaningar. Hon kämpar med att vara på topp i sitt arbete och att vara en godtagbar mor till tonårsdottern Alexandra. Balansgången går inte bra då Alexandra revolterar mot moderns frånvaro och ringa intresse. Det blir inte bättre när Edwards tar sig an ett märkligt dödsfall som har kopplingar till hedersmord.

Wennstam började med spänningsromanen Alfahannen där hon beskriver kvinnors utsatthet i en mörk värld. Dödergök är hennes nästa bok och vissa av karaktärerna från Alfahannen återkommer. Du hittar min recension av Smuts och den tredje boken Alfahannen i författarregistret.

Dödergök är en kriminalroman som tar upp samhällsdebatten kring mäns våld mot kvinnor. Den väcker tankar då det är en lagman, en polis som brutalt utsätter sin fru för upprepad misshandel. Hur ska man kunna lita på rättsystemet om en hustrumisshandlare går fri utifrån kåranda och mörkning? Debatten kring hedersmord verkar ligga i dvala i den svenska pressen. Mycket skrev kring Fatima men de senaste åren har det varit tyst. Wennstam försöker blåsa liv i ett ämne som verkar ha glömts bort i det svenska folkhemmet.

Boken är okej, men det är inte Wennstams bästa. Jag blir engagerad i berättelserna och missar inte en stavelse men fallet kring hedersmordet känns svagt, fördomsfull och inte så noga efterforskad. Jag vill ändå avsluta med och rekommendera alla att läsa eller lyssna på Dödergök och Wennstams övriga verk då de väcker debatt kring fördomar och missförhållanden i samhället.

Betyg: 7

Förlag: Bonnier Audio
Speltid: 15 h 30 min
Uppläsare: Angela Kovács
Författarland: Sverige
Utgiven: 2008
Genre: kriminalroman