Den här påskveckan har inte gått i läsandets tecken då jag verkar ha hamnat i ett bottenträsk när det gäller val av litteratur. På omslaget till Dålig karma står det att detta är boken som fick hela Tyskland att skratta. Än så länge har jag som högst dragit lite på ena mungipan. Jag har humor, jag skrattar bitvis så jag gråter till Stephanie Plum av Evanovich.
Dålig karma saknar inte bara humor, den saknar ett inspirerande språk och är allmänt löjlig. Huvudkaraktären Kim är en känd programledare som satsar all sin tid på karriären istället för sin man och dotter. Hon drömmer dessutom att ha sex med den snygga kollegan och skyr inga medel för att slå ut andra, kvinnliga programledare för att nå toppen. En dag får Kim ett handfat i huvudet från en rysk rymdstation, dör och återföds som en myra. För att åter bli människa måste hon stiga på näringspyramiden genom att samla god karma.
Författaren försöker få igenom budskapet att vi ska göra goda gärningar och bry sig mer om nära och kära, men ändå återkommer hela tiden Kim egocentriska syn på sig själv. Hon tycker genom hela boken enbart synd om sig själv, hennes satir mot medmänniskor (och djur) är vidrig vilket författaren försöker omvandla till någon form av humor. Jag skrattar inte och finner ingen budskap med Dålig karma, jo att den slösade bort min tid, tid jag kunde lagt på att umgås med min familj.
Betyg: 2
Förlag: Bazar förlag
Sidor: 284
Utgiven: 2013
Författarland: Tyskland
Adlibris
Bokus
Genre: skönlitteratur
Jag håller helt och hållet med dig, Anna! Hade stora förhoppningar om att denna skulle bli en av de böcker vi läser tillsammans i klassen, men så blir det inte.
SvaraRadera