måndag 26 september 2011

Jeanne DuPrau - The city of Ember


För något år sedan såg jag filmversionen av City of Ember och blev helt förälskad. Filmen är underbar på ett lättsamt och oskyldigt sätt. Ungdomsskådespelarna gör ett makalöst jobb och den påminner mig scenmässigt om Syskonen Baudelaires olycksaliga liv.

Människan har förbrukat planeten sista resurser och Jorden går sakta mot sin undergång. De främsta vetenskapsmännen  har skapat den underjordiska staden Ember som blir mänsklighetens sista hopp. Staden är skapad för att kunna försörja dess invånare i 200 år. Äldre kvinnor och män är de som ska bebygga staden och vardera förses de med ett spädbarn som de ska sköta och fostra.

Året är 241 och Lina Mayflower ska snart bli vuxen och därmed få dra sitt framtida yrke ur borgmästarens hand. Lina hoppas med hela sitt hjärta att hon kommer bli en Budbärare, då hennes främsta intresse är att springa. Hon börjar dock alltmer se att hennes älskade hem Ember börjar förfalla, de gigantiska glödlamporna som lyser upp staden blinkar ut allt oftare och matransonerna blir allt mindre. En dag hittar Lina en mystisk låda med ett viktigt budskap.

Boken och filmen skiljer sig åt i många avseenden. Jag vill inte gå in på dessa då jag riskerar att avslöja alltför mycket. Jag tycker att filmen är fantastisk och att den lyckats tom bättre än boken som stundom blir lite utdragen. I filmen har de lyckats dölja de frågetecken som dyker upp hos mig t.ex. varför ingen lyckats skapa en båt eller ett vandrande ljus.

Temat kring postapokalytisk efterspel är intressant då författaren valt att inrikta sig på en lite mer ljusare bok än t.ex. Metro och The passage.  Jag rekommenderar alla att först se filmen och några månader efteråt läsa boken.

Betyg: 6

Förlag: Random House children's books
Sidor: 179
Författarland: Storbrittanien
Utigiven: 2003
Genre: ungdom, postapokalytisk

Lee Child - Inget att förlora


Jack Reacher har bestämt sig för att resa tvärsigenom USA. När han passerat samhället Hope hamnar han i grannstaden Despair. Vid stadsgränsen möts han av beskedet att inga turister eller fotgängare är välkomna in. Ett gäng amatörpoliser försöker kasta ut Reacher, men åker själva på ett rejält, kokt stryk. Reacher lämnar ändå Despair och beger sig tillbaka till Hope. Han anar att något inte står rätt till i Despair och beslutar sig för att själv undersöka saken närmre á la Reacher style.


Jack Reacher i all ära, men jag börjar tröttna på hans egensinniga förmåga att aldrig bli skadad och att alltid förklaras som hjälten trots att han bryter mot lagen både en och två gånger. Jag tror att det här blir min sista läsning om Reacher av Lee Child, då det är dags att gå vidare till någon annan thrillerförfattare. Historien är dock lite mer intressant är traditionella Child värld där terrorister bekämpas inom och utanför USA gränser. Nu diskuteras istället intressanta ämnen som Iraksoldater som lider av posttraumatiskstress och hur amerikanskt militärskrot fraktas in från krigen och ”återvinns”.


Betyg: 5


Förlag: Damm förlag
Speltid: 17 h 16 min
Utgiven:2009
Uppläsare: Magnus Rooseman
Översättare: Anders Bellis
Övrigt: Jack Reacher nr 12
Författarland: USA (Nothing to lose)
Genre: Thriller

måndag 5 september 2011

Natascha Kampusch - 3096 dagar


Det kan inte vara lätt att skriva en självbiografi. Att ge ut hela livet till vilt främmande människor och hur ska nära och kära gestaltas utan att någon tar illa upp? Natascha hade inte den bästa uppväxten och jag anar att mer än 8 års frånvaro från sin egen mamma och pappa ger vissa perspektiv. Hennes biografi är unik då hon kidnappades i tidig ålder och nu efter sin flykt kan återge sin berättelse.

I början hade jag mycket svårt att ta till mig Nataschas bok. Hon börjar sin berättelse genom att förklara och analysera sin kidnappare vilket får mig att vackla mellan det så traditionellt givna om vad som är gott och ont. För mig är det givet att kidnapparen Wolfgang Priklopil är en grym människa då han kidnappar en oskyldig tio-årig flicka och stänger in henne i källaren i flera år. Natascha förnekar bestämt att hon drabbats av Stockholmssyndromet, vilket är ett de ämnen som diskuterats mest i pressen angående fallet Natacha (om man bortser från analyserna kring varför hon köpte sin kidnappares hus). Jag har svårt att förstå den komplexa relation som utvecklats mellan henne och Prikolopil, Natascha försöker, utförligt förklara den i sin biografi men för mig når den inte fram.

Boken är skriven tillsammans med journalisterna Heike Gronemeier och Corinna Milborn. Jag som läsare får en bra insyn i vad som är sant och icke sant utifrån hur pressen har tagit upp Natascha. Aftonbladet har felaktigt beskrivit att hon tvingades kalla Priklopil ”Min herre” och även att hon var tvungen att knäböja inför honom. I själva verket så vägrade Natasha att utföra dessa handlingar.

Betyg: 4

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidor: 252
Översättare: Per Holmer
Originaltitel: 3096 Tage
Författarland: Österrike
Utgiven: 2011
Genre: biografi

Morgan Alling - Kriget är slut


Tidigare i år såg jag ett avsnitt av serien Det blir bättre på TV3. Avsnittet kretsade kring Morgan Alling som berättade om sin uppväxt. Jag ville veta mer och lånade därför hans självbiografi och började lyssna. Alling har själv valt att läsa upp sitt verk vilket jag bugar för då han gör det superb. Till min sambos förtret bröt jag tom på göteborgska under tiden jag lyssnade på boken.

Alling berättar utan hämningar om sin och broderns uppväxt med en alkoholiserad mamma. Bröderna hamnar tillslut på ett barnhem och slussas sedan vidare till en fosterfamilj där fosterpappan Kjell-Åke gör livet till ett helvete för en åtta-årig Morgan. Vardagen är fylld av misshandel och rädsla. Till slut lyckas fosterfamiljen tillsammans med socialen lura iväg Morgan till ett barnhem, vilket gör att bröderna splittras upp. Den nu tio-åriga Morgan litar inte längre på någon, men just då kommer Stefan in i hans liv och han lyckas nå fram till Morgan.

Kriget är slut är en upplysande och känslosam berättelse om ett maskrosbarn som kämpar sig genom livet och som tack vare lite trygghet och mycket vilja lyckats att hitta sin plats i livet. ”Ingen ska få sätta sig på mig” är en upprepande fras genom historien. Jag ser likheter med Alling i elever med hyperaktivitet och rastlöshet som jag möter i mitt yrke. Boken är upplysande och lätt att ta till sig. Alling lyckas också väva in samtiden i sin berättelse med en stor detaljrikedom.

Jag rekommenderar alla att lyssna på Kriget är slut. Ni ska inte läsa den utan lyssna på Allings berättelse.

Betyg:9

Förlag: Bonnier audio
Uppläsare: Morgan Alling
Speltid: 15h 55min
Utgiven: 2010
Författarland: Sverige
Genre: biografi