Sarahs nyckel lyfter fram den tabu och den tystnad som anger en händelse i Frankrikes historia. En skamfläckad händelse som ingen vill prata. Den 16 och 17 juli 1942 arresterade fransk polis 13 152 judar som sedan deporterades och mördades i Auschwitz. Innan deporteringen trängdes de samman i Vélodrome d´Hiver, en idrottsarena i centrala Paris. På en alltför liten yta trängdes 1129 män, 2916 kvinnor och 4115 barn samman under omänskliga förhållanden. Arresteringen skedde av Vichyregimens poliser som utförde order av de nazistiska ockupanterna. Fransmännen sålde alltså ut sina egna medborgare för att tillfredsställa tyskarna.I boken får man följa två berättelser. Sarah är judinna och bor i Paris. En kväll knackar fransk polis brutalt på dörren och kräver att alla i hushållet ska packa ihop sina tillhörigheter och följa med. Sarah anar att något är fel och låser in sin 4 åriga lillebror i en garderob som döljs i väggen. Hon stoppar nyckeln i fickan och följer med sina föräldrar i tron att hon snart ska vara tillbaka.
I nutida Paris får journalisten Julia Armond i uppdrag att skriva om händelsen vid Vel’ d’Hiv. Under sina efterforskningar snubblar hon över Sarahs historia och inser också att sin mans familj tog över Sarahs familjs lägenhet efter att de blivit deporterade. Undan för undan uppdagas den tragiska sanningen.
Tatiana de Rosneys bok är en roman och hennes karaktärer är uppdiktade, men händelsen i Véolodrome d'Hiver har inträffat och är fortfarande en skamfläck i Frankrikes historia. Jag gillar boken ur ett historiskt perspektiv, även om den är skönlitterär. Kapitlen hoppar mellan Sarah och Julia och jag gillar bådas berättelse mycket skarpt. Min enda kritiska tanke är att slutet dras ut alltför länge.
Mitt tips till dig är att läsa boken och se filmen som har premiär 25/2 2011. Klicka här för att se trailern.
Betyg: 7
Förlag: Bazar
Utgiven: 2006
Sidor: 388
Genre: skönlitteratur, historia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar