söndag 1 augusti 2010

Stephen King - Jurtjyrkogården


Läkaren Louis Creed flyttar till staden Ludlow med sin familj. Allt verkar fridfullt i den lilla staden. Familjen älskar sitt nya hus och har även blivit god vän med grannarna. Bakom huset finns en stig som leder till en djurkyrkogård. En kyrkogård där stadens barn har begravt sina kära djur ända sedan 1800-talet. Det är mystiska krafter som rör sig kring platsen. När familjens katt, Church, dör tar Louis granne med honom till en gamal, indiansk begravningsplats som ligger ännu längre in på stigen. Där begraver Louis katten. Några dagar senare är Church tillbaka. Till det yttre är katten densamma men något är ändå kusligt annorlunda och han luktar blöt jord.

Första halvan är en underbar berättelse om familj och små äventyr. Jag känner mig inte förvånad att katten återuppstår och tyvärr känner jag inga nackhår resa sig. Jag skyller på att jag är sfi skadad och är van vid att konstiga saker inträffar. När den andra delen av boken börjar och en svår trafikolycka inträffar så börjar en hemsk känsla krypa sig in i min kropp. Berättelsen blir mer skräckinjagande och hemsk. Under de sista kapitlen mår jag illa och vill bara att huvudkaraktären ska stoppas. Boken väcker många tankar kring vad jag själv skulle göra och frestas av om jag kunde lura döden...

Betyg: 6

Humor: 0
Spänning: 3
Kärlek: 3
Lärorik: 3

7 kommentarer:

  1. Japp. Jag har nog aldrig mått så illa när jag läst en bok.

    SvaraRadera
  2. Ja hua, tyckte samma jag. Jag var kanske 14 när jag läste den mitt i natten och vågade knappt gå upp på toa trots att mamma och pappa hade sitt sovrum åt det hållet ;)

    /Carina

    SvaraRadera
  3. Kan förstå det. Jag var ca 14 när jag tittade på filmen DET. Jag kunde inte duscha på minst en vecka efter att ha sett clownen komma upp ur duschen.

    SvaraRadera
  4. DET ska läsas på bok, filmen inte i närheten. Jurtjyrkogården kan dock ses på film, bra som f-n :)

    SvaraRadera
  5. Okej, ska långa den nästa gång jag passerar Kga. Ska berätta för sambon att vi ska se Jurtjykogården ikväll :)

    SvaraRadera
  6. Såg den här filmen när jag var 11 år. Kunde inte sova på flera månader efteråt och blev skadad för livet :P Vågar mig inte på boken / Nathalie

    SvaraRadera