Anna Fitzgerald är ett efterlängtat barn för sina föräldrar. Hon föddes med ett uppdrag: att rädda sin storasyster Kates liv. Kate lider av en aggressiv form av leukemi och behöver sin lillasysters stamceller för att överleva. Anna blir flera gånger under sin uppväxt donator till sin syster. När Kate behöver en njure säger Anna ifrån och stämmer sina föräldrar om rätten till sin egen kropp. Den egentliga orsaken till att Anna stämmer sina föräldrar är dold mellan raderna.
Antingen har man sett filmen och sedan läst boken eller också har man läst boken och sedan sett filmen. Jag tillhör den första kategorin och jag gillar både boken och filmen. Den väcker frågor att debattera om. Kärleken mellan Anna och Kate är stor och den kraft som mamman Sara kämpar för att sin äldsta dotter ska överleva är beundransvärd. Jag undrar hur man själv skulle reagera och handla i en liknande situation. Jag gillar växlingarna mellan alla familjemedlemmar. Dock jag att karaktärerna Julia och advokten, Cambell tar för mycket plats. Jag skulle hellre läsa mer om familjen Fitzgerald. Det som gör mig riktigt förbannad är slutet. Jag har förberett mig på ett slut och blir totalt lurad. Varför vända på en bra historia på det sättet? Min ilska beror på att filmens slut är annorlunda och som jag senare har förstått mot författarens vilja. Detta till trots så är detta en bok alla ska läsa. Den är underbar och se filmen också!
Betyg: 7
Lärorik: 5
Spänning: 2
Humor: 2
Kärlek: 4
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera