söndag 15 augusti 2010

Ian Caldwell - Den sista hemligheten

Princeton 1999. Paul Harris forskar kring en gåtfull bok från Renässansen. Hans arbete följs noga av gode vännen Tom Sullivan vars pappa en gång i tiden lade ner stor forskarmöda på just den här boken. Titeln är Hypnerotomachia Poliphili (”Strävan efter kärlek i en dröm”). Författaren är Francesco Colonna och boken är utgiven 1499 av boktryckaren Aldus Manutius. Det är en av de märkligaste och vackraste böcker som någonsin givits ut. Den är en större raritet än Gutenbergs bibel. På ytplanet avhandlar den så skilda ämnen som erotik, arkitektur, trädgårdskonst och musik. Men dolt i texten finns ett chiffer som Paul med stegrande fascination nu håller på att knäcka. Han anar att författaren vill berätta om en ofantlig skattgömma från Renässansen. Med skräck och fasa öppnar han lager efter lager av dolda budskap. Han vet att flera personer blivit mördade för att de visste för mycket. Han vet att han och Tom nu vet ännu mer. Källa: boksidan.

En riktig besvikelse. Jag hade sett fram emot en jakt ala da Vinci koden. Uppläget och historien finns men själva jakten får aldrig läsare uppleva. Att jag fortsatte läsa boken berodde på att jag ville gå på skattjakt vilket baksidans text och framsidans ovansioner lutar mot, men tyvärr. Den sista hemligheten är bättre skriven än da Vinci koden men där stannar det den positiva kritiken. Jag har dessutom läst att boken köpt upp av ett bolag i Hollywood och det ska bli intressant att se om de kan leverera bättre.

Betyg: 4

Humor: 0
Spänning: 1
Lärorik: 4
Kärlek: 1

2 kommentarer:

  1. Läste den på engelska och tyckte faktiskt om den (när jag kommit över att det inte var någon direkt spänningsroman á la Dan Brown). Fann collagemiljön fascinerande, liksom vänskapen mellan personerna.

    SvaraRadera
  2. Härligt att du tyckte den var bra. Jag blev så besviken när jag inte fick vara med på själva jakten att jag sågade den totalt.

    SvaraRadera