söndag 20 september 2009

Lian Hearn, Under lysande måne


Det blev ett ögonblicks tystnad, och i det ögonblicket hörde jag det omisskännliga ljudet- som lät som något mitt emellan ett knarrande och en suck- av en bågsträng som spändes. Jag ropade en varning till Jiro och försökte knuffa honom av hästen, men Shun hoppade åt sidan så häftigt att jag nästan föll ur sadeln och jag klamrade mig fast vid hans hals. Jiro vred på huvudet och tittade mot skogen. Pilen ven förbi ovanför huvudet på mig och träffade honom i ögat.
Del 3 i Lian Hearn serie om klanen Otori i det medeltida Japan. Spänningarna och kriget utbryter över det feodala landet. Kärleken mellan Takeo och Kaede växer sig allt starkare och deras äktenskap förargar många klanledare.
Under lysande måne är bra, inte lika nytänkande och spännande som Över näktergalens golv men klart godkänd. Första halvan av boken är lite seg, men blir enormt mycket bättre den sista halvan. Boken är en skön blandning fylld med en lagom dos övernaturlighet och den ständiga kampen mellan det goda och det onda. En brist i boken är att Kaede inte får tillräckligt med plats att utvecklas och blir istället kvinnan som än en gång måste räddas. Vilket är alltför ålderdomligt och en klyscha som enligt mig borde dö ut.

Betyg: 6

Spänning: 5
Romantik: 5
Humor:0
Lärorik:4

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar