
My rating: 5 of 5 stars
Åh, Backman du skriver så vackert! Denna novell (alltför kort) har gått in rakt i hjärtat.
"- Hur blev du kär i henne, frågade pojken. (...)
- Hon gick vilse i mitt hjärta, tror jag. Hittade inte ut. Din farmor hade alltid väldigt dåligt lokalsinne. Hon kunde gå vilse i en trappa."
För alla som vet vad tid och död innebör är detta en bok att snyfta till. Om du nyligen mist eller är på väg att mista någon kär kommer denna bok att drabba dig hårdare. Du får dock inte tveka att läsa den då berättlesen är otroligt vacker, smart och fylld av små glimtar som kommer få dig att le. Språket är sagolikt och fylld med klokskap.
"- Berätta om skolan, Noahnoah, ber den gamla mannen (...).
- Vår lärare tvingade oss att skriva en berättelse om vad vi vill bli när när blir stora, berättar Noah.
- Vad skrev du?
- Jag skrev att jag vill koncentrera mig på att vara liten först.
- Det var ett mycket bra svar. Vad sa din lärare?
- Hon sa att jag inte förstått uppgiften.
- Och vad sa du?
- Jag sa att hon inte förstått svaret."
View all my reviews
Jag håller helt med dig! Den här novellen är helt underbar i all sin sorglighet.
SvaraRaderaJa, delar av mig önskar att den var längre. Samtidigt säger en annan del att den är perfekt som den är.
Radera