Oscar Wilde - Spöket på Canterville

“Far away beyond the pine-woods,' he answered, in a low dreamy voice, 'there is a little garden. There the grass grows long and deep, there are the great white stars of the hemlock flower, there the nightingale sings all night long. All night long he sings, and the cold, crystal moon looks down, and the yew-tree spreads out its giant arms over the sleepers.” 

Denna klassiker av Oscar Wilde är full av muntert allvar och vass ironi. 

Spöket på Canterville får plötsligt stora problem med sitt 400-åriga spökeri när den amerikanska ambassadörfamiljen köper slottet Canterville. Här möts kontrasten mellan amerikansk flåsighet och tomheten i den engelska överklassen.

I min barndom hade jag ett kassettband med Spöket på Canterville, innehållet var mycket nervkittlande och det var sällan jag hittade modet till att lyssna på berättelsen. Det klagande spöket som ropade på Virginia och den läskiga passagen som Viriginia måste passera för att hitta spökets kropp är inprogrammerade i min hjärna. Döm om min förvåning när jag i vuxen ålder lyssnar på originalet och finner den mer humoristisk och komisk än skrämmande. Tvillingarna ställer till stora bekymmer för spöket och Virigina får knappt något utrymme. Kassettbandet har en annan tolkning av författarens skrift och jag föredrar faktiskt denna eftersom den fortfarande väcker så många känslor från förr.

Betyg: 5

Förlag: Load2hear
Utgiven:  2006 (1887)
Speltid: 80 min
Författarland: Irland

Uppläsare: Kia Skoog
Genre: barn & ungdom