lördag 1 december 2012

Vibeke Olsson - Sågspån och eld

 Om jag inte haft kostkarlarna. Då hade Sirkka kunnat bo hos oss, sluppit att bo på fattighuset. Men det går inte, för kostkarlarna. Ingen vill gå kostgång där det finns en lungsjuk.

Om jag slutade med kostkarlarna, blev spånkäring igen.
Då skulle pappa och jag aldrig få varm mat, skulle vi orka ändå?
Inte skulle vi kunna gå kostgång själva, då skulle hela min avlöning ätas upp.
Men för att hjälpa Sirkka.
Vem är jag som offrar en vän för varm mat?


Bricken på Svartvik fyller 20 år i sommar. Hon kommer aldrig att bli som alla de andra med sin halva hand, men arbete gör en till en riktig människa, och med kostkarlarna och deras aptit har hon arbete så att det räcker. Då hörs ett rykte på sågverket: Natan, han som gav sig av i vredesmod för ett par år sedan - han har kommit tillbaka!

Den avslutande delen i Vibekes trilogi om livet i Svartvik flyter på likt de övriga två. Det är mysigt att vara tillbaka i Svartvik, tempot är lugnt och vardagen glider förbi. En vardag som inte är lika glamorös mot vår egen men som präglas av kärlek, förståelse och gemenskap. Bitvis blir den lite långsam men det hör tiden till och jag borde själv försöka lugna ner livstempot.  Jag hoppas författaren väljer att fortsätta berättelsen om Bricken eller skapar en ny berättelse från delar av Sveriges okända historia.

PS Har du inte lyssnat på eller löst Vibeke Olssons bok Molnfri bombnatt har du något att se fram emot.

Betyg: 6

Förlag: Liber
Sidor: 367
Utgiven: 2011
Författarland: Sverige
Övrigt: del 3 i Svartvikstrilogin
Genre: skönlitteratur

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar