söndag 25 mars 2012

Anna Jansson - Alkemins eviga eld


Den nu åldrade glaskonstnären Justus Hartman var en av de sista alkemisterna. Det som drev honom var inte tanken på guld och rikedom, utan mystiken. Hårt förbundna, som i en sekt, höll han sina lärlingar. Nu vill någon ta del av den innersta hemligheten innan Justus går i graven och en tidig morgon blir han bortförd från Visby lasarett i en stulen färdtjänstbuss. Hans brorson, kommissarie Tomas Hartman, söker sin farbror i Mästerby. Allt är sig likt i glashyttan fast fyrtio år förflutit. Minnet av Angelika, en förlorad kärlek, får honom att förlora fästet i sitt äktenskap. Det finns saker han aldrig har kunnat berätta för sin fru. En skuld som tyngt honom i alla år. Källa: bokus

Det var ett tag sedan jag fördjupade mig i Maria Werns värld. Det här är första gången jag lyssnar på ett verk av Anna Jansson vilket blev lite konstigt eftersom jag hade svårt att koppla ihop den läsande världen med den lyssnande.  Jag är besviken på att innehållet inte kan leverera vad titeln lovar. Jag såg fram emot en deckare som väver in och upplyser om alkemins magiska värld. Jag har tidigare läst en del böcker på ämnet och Anna Jansson tar enbart upp en promille på ämnet, vilket är en besvikelse. Själva deckaren är okej och jag är glad att författaren har minskat ner på redogörelserna om Werns privatliv.

Betyg: 5

Förlag: Nordstet
Speltid: 10 h 7 min
Uppläsare: Marie Richardson
Utgiven: 2011
Författarland: Sverige
Övrigt: del 12 i serien om Maria Wern
Genre: deckare

2 kommentarer:

  1. Pust, jag har bara läst de tre första och jobbar mig så sakteliga framåt :)

    SvaraRadera
  2. Anna Janssons böcker är som en bergodalbana, det går upp och ner i kvaliten på berättelserna, men jag rekommenderar dig att fortsätta :)

    SvaraRadera