fredag 12 februari 2010

Raymond Khoury, Ormens tecken

Neapel 1750
Tre beväpnade män stormar in i ett palats och väcker ägaren, en napolitansk markis. Deras anförare är fursten av San Severo. Denne anklagar markisen för att vara en bedragare och kräver att få kännedom om den hemlighet som endast markisen vet svaret på.

Bagdad 2003
Ett militärförband ute på rutinuppdrag gör en fasansfull upptäckt: under stormningen av en by hittar de ett underjordiskt forskningslaboratorium med ett dussintal döda personer: män, kvinnor och barn, samtliga offer för ohyggliga experiment. En gåtfull ledtråd har lämnats kvar på platsen: en symbol i form av en orm som biter sig själv i svansen har ristats in i väggen.


Jag läste Ramoynd Khourys första verk, Den siste tempelriddaren och var alldeles hänförd av intrigerna, den historiska kopplingen och framförallt spänningskänslan. Tyvärr lever inte Ormens tecken upp till sin föregångare. Berättelsen är frikopplad från Den sista tempelriddaren och utspelar sig i mellanöstern främst inriktad på Irak och Libanon. Det geografiska läget tas väl tillvara i böckerna. Jag som lyssnare kan enkelt visualisera omgivningen i berättelserna. Tyvärr är karaktärerna tråkiga och intetsägande. Berättelsen saknar tempo och den historiska återkopplingen inträffar alltför sällan. Jag skulle hellre se att Ramoynd Khourys satsar på historiska berättelser. Som alla spänningsthrillers med en koppling till ett historiskt mysterium, likt da Vinci koden, så förväntar jag mig en upplösning med en aha-upplevelse. Tyvärr är slutet alltför genomskinligt och aha-upplevelsen uteblir.

Betyg: 5

Spänning: 3
Humor: 0
Kärlek: 0
Lärorik: 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar