torsdag 10 december 2009

Dan Brown, Den förlorade symbolen


Det tog lång tid innan den tredje boken om Robert Langdons äventyr utkom. Förväntningarna har byggts upp och nästan glömts bort av all väntan. Tyvärr måste jag meddela att Den förlorade symbolen är en stor besvikelse. Dan Brown har lagt ner 6 år av forskning till detta verk vilket borde ha införskaffat intressant fakta inom ämnen som historia, religion och vetenskap, som jag framförallt upplevde i Da Vinci- koden och Änglar och demoner. I den förlorade symbolen kretsar vetenskapen kring noetiken där mänskliga tanke ska kunna påverka föremål, man har räknat ut hur mycket en själ väger och att det inte finns någon Gud ty vi människor är alla gudar med övermänskliga krafter. Mina tankar drar snart iväg till filmer som X-men eller Hellboy vilket inte är en positiv bedömning.
Att läsa en bok av Dan Brown går oftast fort eftersom texten flyter på snabbt och ingenting är för komplicerat. Handlingen är lätt att se igenom och läsaren får ingen aha-upplevelse utan har listat ut kopplingen mellan galningen Malakh och Robert Langdons äldre vän. Slutet i boken känns ofullständigt och tråkigt i jämförelse med t.ex. Da Vinci-koden.

Betyg: 4

Spänning: 5
Lärorik: 7
Humor: 3
Sorglig: 3

2 kommentarer:

  1. Jag har precis börjat lyssna på Den förlorade symbolen på jobbet och av vad jag har hört hittills tycker jag att den är riktigt bra.
    Det enda negativa, hittills, är att han har en tendens att upprepa fakta med ganska korta mellanrum. Detta har dock inte hänt mer än två gånger så det är ingenting som kommer att dra ner det slutliga betyget, om det inte fortsätter vill säga.

    SvaraRadera
  2. Hej Annika
    Härligt att höra att det finns andra som gillar den. Själv var jag som sagt besviken, väntade mig antagligen för mycket.
    Har du en egen bokblogg?

    SvaraRadera