Christopher Paolini-Den äldste

Eragon fortsätter sin kamp mot Galbatorisk tillsammans med sin följeslagare, draken Safira. De färdas till Ellésmera där alverna lever för att påbörja sin ryttarträning. De båda möts där av en överraskning då alven Oromis och hans drake Glaedr har överlevt ryttarnas fall och gömt sig från Galvatorisk i syfte att träna framtida, fria ryttare. Eragon och Safira är nu den sista fria ryttaren och draken (om man bortser från de två drakägg som är i Galbatorisk ägo). I början av boken dör Vardens ledare och Murthag blir bortrövad av urgaler. Eragon sörjer sin vän som tros vara död, men det visar sig snart vara värre.

Tempot inte högt i Paolinis böcker vilket jag, för en gång skull, njuter av eftersom författaren sakta bygger upp en fantastiskt värld vars historia, invånare sakta vävs fram och samman. Jag slukar kunskap om Alagaesia och att utöva magi. Vilken fantasi den unga författaren Paolini måste inneha eftersom han lyckats skapa en värld likt, men inte lika komplicerad som Tolkien. Serien om Eragon växer och blir bättre ju mer jag läser och mina betyg kommer att höjas (gentemot när jag senast läste serien).

Betyg: 7

Förlag:Bonnier
Utgiven:2005
Uppläsare: Tomas Bolme
Författarland: USA
Speltid: 27,5 h
Övrigt: del 2 i serien Eragon
Genre: fantasy, ungdom