söndag 20 november 2011

Christopher Paolini-Den äldste


Eragon fortsätter sin kamp mot Galbatorisk tillsammans med sin följeslagare, draken Safira. De färdas till Ellésmera där alverna lever för att påbörja sin ryttarträning. De båda möts där av en överraskning då alven Oromis och hans drake Glaedr har överlevt ryttarnas fall och gömt sig från Galvatorisk i syfte att träna framtida, fria ryttare. Eragon och Safira är nu den sista fria ryttaren och draken (om man bortser från de två drakägg som är i Galbatorisk ägo). I början av boken dör Vardens ledare och Murthag blir bortrövad av urgaler. Eragon sörjer sin vän som tros vara död, men det visar sig snart vara värre.
Tempot inte högt i Paolinis böcker vilket jag, för en gång skull, njuter av eftersom författaren sakta bygger upp en fantastiskt värld vars historia, invånare sakta vävs fram och samman. Jag slukar kunskap om Alagaesia och att utöva magi. Vilken fantasi den unga författaren Paolini måste inneha eftersom han lyckats skapa en värld likt, men inte lika komplicerad som Tolkien. Serien om Eragon växer och blir bättre ju mer jag läser och mina betyg kommer att höjas (gentemot när jag senast läste serien).

Betyg: 7

Förlag:Bonnier
Utgiven:2005
Uppläsare: Tomas Bolme
Författarland: USA
Speltid: 27,5 h

Övrigt: del 2 i serien Eragon
Genre: fantasy, ungdom

torsdag 10 november 2011

Catharina Ingelman-Sundberg - Tempelbranden


Det här är del tre i serien släktet som Earbooks skapat med syfte att ge en allmänbildning till det svenska folket från 700-talet och framåt. Läsaren får följa ett släktled som ska sträcka sig fram till modern tid. Det ska dock belysas att detta är en förskönad version av källor och fynd utifrån vår historia. Författarna är alla kvinnor och huvudpersonen är alltid en kvinna. Efter att ha läst tre av böckerna blir jag alltmer less på hur kvinnan gestaltas, kvinnan innan kristnandet av norden var familjens centralpunkt och innehade mycket makt. Kvinnorna i böckerna är svaga, tråkiga och stundom löjligt underhuggna. I Tempelbranden befinner vi oss i kristnandet av Svea rike under 1000-talet. Alltfler familjer väljer att gå över till den kristna tron och därmed måste deras slavar och tjänstefolk också lämna asatron.

Jag lägger inte ner mycket energi i att försöka minnas delar av Sigrid som likt brödsmulor borde återges i Tempelbranden. Tyvärr har jag inget intresse eller engagemang för den här serien längre. Jag tycker förlaget borde bredda sin synvinkel och inte bara återge kvinnans perspektiv i den svenska historien. Det är synd att det behövs en försköning av historien för att svenska folket ska bli intresserade. Jag skulle önska att förlag satsade mer på att läsa upp verk av etablerade historieforskare.

Betyg: 3

Förlag:Earbooks
Speltid: 14 h
Utgiven:2010
Författarland: Sverige
Övrigt: Släkten del 3
Genre: historisk skönlitteratur