Jag har lyssnat på alla Elisabet Nemerts utgivna ljudböcker. Hon har en fantastisk förmåga att återskapa en berättelse baserat på historiska händelser. Hon har tidigare återskapat den franska revolutionen, Kretas tjurakrobater, Gotland vid Hansans era, Italien under renässansen och i detta verk Jerusalem och Rom kring Kristi födelse. I huvudrollen står alltid en stark kvinna (om än något stereotyp) som kämpar mot ödet och en manlig dominans.
Judinnan Sofia växer upp i staden Betlehem under perioden då romarna ockuperar Palestina. Ödet leder henne från sitt hem via Alexandria och Rom. Tack vare sina förmågor lyckas hon nå oanade höjder.
Jag kan störa mig på vissa brister i historieberättandet t.ex. att de skulle använda handväskor, läsa böcker och att romarna skulle ha middagsbjudningar med kebab och falukorv sittande vid ett bord. Jag anar också att delar av religionshistorien har sina brister. Detta gör mig irriterad då jag vill ha korrekt angivna delar av historien framförallt från en adjunkt i historia.
Mitt stora problem med boken är att den är så överfull med kärlek och känslor. Karaktärerna har svårt att hitta den stora kärleken och begår misstag efter misstag i en mycket förutsägbar handling. Uppläsarens röst har en manisk förmåga att binda mig fast i berättelsen utan att mista en stavelse. Tyvärr är rösten alltför prinsesslik att jag då och då får kräkreflexer över alla kärleksförklaringar.
Betyg: 4
Förlag: Earbooks
Speltid:18 h 24 min
Uppläsare: Louise Reader
Utgiven: 2007 (2002)
Författarland: Sverige
Genre: roman
När jag läste den är boken för flera år sedan så tyckte jag jätte mycket om den. Jag gillade det "positiva" och kärleken i boken. Nu läser jag den senaste boken av Nemert och finner den lite på samma sätt som du skriver. Den känns för övrigt som en upprepning av de andra böckerna fast handlingen utspelar sig i Stockholm. Har dock inte läst klart boken än, så den kanske blir bättre. :-)
SvaraRaderaAtt jag fortsätter läsa Nemerts böcker beror på den historiska aspekten och att jag vill hítta felaktigheter i berättelsen.
SvaraRadera