Robin Hobb - Sorgeskeppet

Del 2 i Robin Hobbs serie kring handelsmännen och de magiska skeppen.
Althea återvänder hem till Bingestad på själsskeppet Ofelia. Väl hemma nås hon av nyheten att familjens själsskepp Vivacia har kapats av piraten Kennit. I ett desperat försök att återta sitt älskade skepp börjar familjen Vestrit renovera själsskeppet Parat. Parat anses som galen då han har förlorat två besättningar på ett mystiskt och skräckinjagande vis.

Wintrow är fast på Vivacia under Kennits styre. Kennit har skonat hans far som nu tjurar inne i sin hytt och vägrar komma ut. Han behandlar Wintrow som skit och skyller all hans olycka på sin egen son. Vivacia börjar alltmer känna sympati för Kennit och gillar idéen med att jaga slavskepp för att befria de stackars slavarna som är instängda under vidriga förhållanden.

Malta böjar allt mer inse i vilken knipa hennes familj befinner sig i. När nyheten att hennes far och deras skepp tagits över av pirater skrider hon till handlingen genom att acceptera frieriet från Reyn. Han må vara av regnfolkets börd men han är förmögen och kan kanske stötta hennes familj i jakten på piraterna.

Robin Hobb har en fantastisk förmåga att förändra läsarens syn på en av hennes karaktärer utan att läsaren själv lägger märke till det. I början av boken ses Malta fortfarande som en bortskämd tjej, men genom en osynlig övergång är hon i slutet den mogna hjältinnan som läsaren inte kan få nog av. Det ska bli intressant att se om det kommer ske en liknande över gång med t.ex. ledsagarinnan Serilla.

Jag gillar verkligen den värld som Hobb bygger upp i sina böcker. Språket är förföriskt och skildringen passar tidseran. Hon väver samman sina serier vilket gör det viktigt att läsa dem i rätt ordning. Det enda misslyckandet är Soldier son trilogin (mitt tips är att skippa den).

Betyg: 8

Förlag: Natur och Kultur
Orginaltitel: The mad ship
Författarland: USA
Sidor: 787
Utgiven: 1999
Genre: Fantasy, drakar, skepp