När det är mycket att tänka på kring jobba och familj är det skönt med en bok som det är lätt att hänga med i handlingen och jag känner engagemang för karaktärerna. Anna Jansson blir bara bättre och bättre, Skymningens barfota barn är hennes bästa på länge och mina långa cykelturer till jobbet var en njutning så länge jag hörde Marie Richardsson i samspel med författarens texter.
Den 90-årige Heinz Meyer hittas skjuten i Ronehamn. Vem vill mörda en 90-åring? Och varför?
Heinz Meyer var en av de tyska soldater som kom till Gotland efter andra världskriget, skadad i strider vid Baltikum. Vid samma tid kom 500 koncentrationslägerfångar till ön, för att få vård på Lärbro krigssjukhus. Det var en spökbrigad av utmärglade, svårt psykiskt och fysiskt skadade fångar som placerades på samma sjukhus som de tyska soldaterna. Sköterskorna fick stränga order att inte tala med patienterna från koncentrationslägren och hade ingen aning om vad de hade varit med om.
Det blir Maria Werns uppgift att utreda mordet på Heinz Meyer, samtidigt som bröllopsförberedelser pågår. Men även det som händer på hennes barns sommarkollo konkurrerar om uppmärksamheten. Där finns en flicka, Mirela, som ser ut att fara illa. Vad har hon varit med om? Källa: Norstedts
Jag anar att den här boken utspelar sig parallellt en av Anna Janssons barnböcker där Emil har huvudrollen. Jag blir lite besviken på att ingen vågar stå upp mot Måns i boken, min förhoppning om samhället har gett oss redskapen att motverka mobbare genom att samhället har sett till att ingen vill bli mobbare. Är det enbart en utopi eller kommer vi lyckas? Jag gillar att författaren återigen berör händelser från andra världskriget.
Förlag: Norstedts
Speltid: 10 h
Uppläsare: Marie Richardsson
Utgiven: 2014
Författarland: Sverige
Bokus
Adlibris
Övrigt: Maria Wern del 15
Genre: deckare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar