Lian Hearn, Under lysande måne

Det blev ett ögonblicks tystnad, och i det ögonblicket hörde jag det omisskännliga ljudet- som lät som något mitt emellan ett knarrande och en suck- av en bågsträng som spändes. Jag ropade en varning till Jiro och försökte knuffa honom av hästen, men Shun hoppade åt sidan så häftigt att jag nästan föll ur sadeln och jag klamrade mig fast vid hans hals. Jiro vred på huvudet och tittade mot skogen. Pilen ven förbi ovanför huvudet på mig och träffade honom i ögat.
Del 3 i Lian Hearn serie om klanen Otori i det medeltida Japan. Spänningarna och kriget utbryter över det feodala landet. Kärleken mellan Takeo och Kaede växer sig allt starkare och deras äktenskap förargar många klanledare.
Under lysande måne är bra, inte lika nytänkande och spännande som Över näktergalens golv men klart godkänd. Första halvan av boken är lite seg, men blir enormt mycket bättre den sista halvan. Boken är en skön blandning fylld med en lagom dos övernaturlighet och den ständiga kampen mellan det goda och det onda. En brist i boken är att Kaede inte får tillräckligt med plats att utvecklas och blir istället kvinnan som än en gång måste räddas. Vilket är alltför ålderdomligt och en klyscha som enligt mig borde dö ut.

Betyg: 6

Spänning: 5
Romantik: 5
Humor:0
Lärorik:4

Lian Hearn, På kudde av gräs

Jag var inte den enda medlemmen av Släktet som utbildades. Jag fick min utbildning tillsammans med flera andra pojkar, de flesta yngre och samtliga födda i Kikuta och uppfostrade inom familjen. Ingen av de andra kom i närheten av vad jag förmår. Jag kunde vara osynlig i flera minuter i sträck, till och min i den kala salen med vita väggar. Jag kunde dela på min under strid, och se min motståndare kämpa mot mitt andra jag i andra änden av rummet. Jag kunde röra mig ljudlöst medan min egen hörsel blev ännu skarpare och de yngre pojkarna lärde sig snabbt att aldrig möte min blick. Jag hade försänkt dem alla i sömn vid ett eller flera tillfällen. Jag lärde mig långsamt att kontrollera förmågan när jag övade på dem.

Den andra delen av Lian Hearns berättelse om klanen Otori. Sagan fortsätter i samma anda som Över näktergalens golv, det finns varken början eller slut. Kaede framställs mer tuff och listig vilket tilltalar mig då många författare av historisk fiction skildrar kvinnor mer som svaga individer, likt en docka. Miljöbeskrivningarna är fantastiska och jag köper, konstigt nog, hela konceptet när det gäller framställningen av medeltida Japan. Religion eller snarare mytologin mixas mellan människorna där olika gudatro och bedjande till ”den upplysta” förekommer. Detta är en spänningsroman som går fort att ta sig igenom. Läsaren är fast från första sidan i sagan kärlek och död, grymhet och krig.
Mitt tips är att läsa den på engelska då jag tycker översättningen har vissa brister och det förekommer en del översättargrodor.

Betyg: 5

Spänning: 4
Kärlek: 5
Humor: 1
Sorglig: 3

Lian Hearn, Över näktergalens golv

Han hade svärdet i handen. Den enda som räddade mig var att hästen inte ville gå in under grindvalvet. Den stegrade sig och ryggade baklänges. Iida röt till. Männen inne på gården vände sig om och fick syn på mig. De ropade högt på sin grova Tohandialekt. Jag ryckte till mig det sista av rökelsen - jag märkte knappt att den svedde mig i handen - och rusade ut genom grinden. När hästen skyggade åt mitt håll körde jag rökelsen i flanken på den. Den stegrade sig över mig och de stora hovarna fäktade strax intill min kind. Det susade när svärdet skar ner genom luften. Jag såg Tohanmännen runt omkring mig. Det verkade inte möjligt att de skulle kunna missa mig, men det var som om jag hade särat mig i två delar.

Mina ögon har under många år fastnat för omslaget till den denna bok. Jag har ingen förklaring till varför jag inte läste den tidigare. Mitt intresse för Japan är enormt framförallt för kulturen, språket, historien, anime vilket borde ha tillfört ett tidigare intresse.
Över näktergalens golv handlar om klanen Otoris livsöden under den feodala medeltiden i Japan. Boken kvalificeras i genren fantasy - äventyr och påminner en hel del om Robin Hobbs värld av lönnmördare och narrar. Hearn saga går utanför den klassiska berättelsen om samurajer och kantana och inriktar sig mer på förmågor utifrån en liten dos av fantasy.
Boken utspelar sig utifrån två karaktärer, dels Takeo- jag och dels kvinnan Kaede som beskrivs i tredje person. Miljön i boken är fantastiskt beskriven och boken passar utmärkt för högläsning. Hearn skriver en allround bok dvs. den passar, enligt mig, både tjejer och killar. Framförallt pga. att en av huvudpersonerna är kvinna.
Jag fastnade direkt för bokenoch sträckläste den med stor glädje.
Lian Hearn är psydonym för Gillian Rubenstein (66 år). Hon är en av de första författarna, från väst, att skapa berättelser utifrån japansk mytologi. Sagan om klanen Otori är från början menad som en trilogi men har nu utvecklats till fem böcker.

Betyg: 7

Spänning: 5
Kärlek: 5
Humor: 1
Sorglig: 3