“Richard wrote a mental diary in his head.
Dear Diary, he began. On
Friday I had a job, a fiance, a home, and a life that made sense. (Well,
as much as an life makes sense). Then I found an injured girl bleeding
on the pavement and I tried to be Good Samaritan. Now I've got no
fiance, no home, no job, and I'm walking around a couple of hundred feet
under the streets of London with the projected life expectancy of a
suicidal fruit fly.”
En bättre inledning än detta citat står inte att finna för denna magiska, lilla bok. Jag har tidigare läst Gaimans Coraline och sett filmen, vilka båda var fantastiska. Nu ångrar nu att jag inte tidigare fortsätt att engagera mig i denna författare och hans verk. Min gode vän Linus har lånat mig Neverwhere och tipsat om hans bästa bok är American gods, vilken nu står på min läslista. Författaren gör ett bra jobb med att skriva i nutid, det är först när jag läser citatet nedan som jag inser att den har några år på nacken.
"Clearence was talking to someone on his portable phone, a slimline piece of fold-out engineering that made the Star Trek communicators look bulky and old-fashioned."
Boken är lättläst och tar hela tiden oväntade vändningar, som får mig att avundas författarens uppfinningsrika fantasi. Här kommer några mer storslagna citat:
“Richard did not believe in angels, he never had. He was damned if he
was going to start now. Still, it was much easier not to believe in
something when it was not actually looking directly at you and saying
your name.”
och som avslut, ett råd som ni alla måste tänka på:
“Beware of Doors.”
Betyg: 7
Förlag: Harper Torch
Sidor: 370
Utgiven: 1996
Köp den här:
adlibris
Författarland: Storbritannien
Genre: fiction, fantasy
The Ocean at the End of the Lane by Neil Gaiman
